ingen ansträngan i onödan

just nu är det lite som att... det får gå som det går.
med egentligen allt.
det är för jobbigt att anstränga sig,
speciellt om man inte vet om det ens gör någon skillnad.
onödigt liksom.

någon gång kommer det att ske.
jag vet bara inte när.
men jag längtar
hoppas
drömmer

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0